Idag vaknade jag med ett leende på läpparna och med minnet av alla goa människor som puschat mig frammåt igår. Trots att jag bara sovigt 3 timmar så gick jag upp kl. 5:15 och satte på mig kläderna och pulsklockan och drog iväg. Bestämde mig för att riktigt njuta av joggingen. Det var varmt ute och bara några ensaka joggare och det blev en härlig runda. Lite kortare än vanligt, men det var också avsiktligt… Hade bestämt mig för att det viktigaste var att jag kom iväg och att jag hade roligt och det hade jag. Det var tungt och jobbigt, men också härligt så härligt… Kände hur min kropp vaknade till liv och att den var ämnade för detta…. Att träna är bland det bästa jag vet…

Har varit och träffat en livs coach i veckan och då kom jag fram till att jag skulle börja titulera mig med det jag var utbildad till som ett mål att våga tro på min förmåga att faktiskt bli det och börja se mig själv i rollen som det. Så när tidningen Land ringde och ville intervjuva mig om min resa i Svenska Hälsocampen så avslutade hon med att fråga mig vad jag arbetade som. Jag är: (Tusen saker rusade förbi i min hjärna, teamleader på NasdaqOMX it avdelning, Mamma ledig, Håller på att utbilda mig till Yogaterapeuth, varit utbränd… ) men så kom det… Jag är utbildad Friskvårdskonsulent sa jag. Samtidigt som jag sa det så slog det mig faktiskt att jag var det. Jag är faktiskt Friskvårdskonsulent och det är det jag kommer jobba med i kombination med Yoga och samtal i någon form. Vad glad jag blev!

Dagen fortsatte med att få klart mitt företag som håller på med lägenhets uthyrning och det är nu så nära att jag kan smaka det i munnen. De sista papperna skall skickas in och jag hoppas även på att få lite EU pengar till i bidrag villket skulle kännas fantastisk roligt. När jag lanserat denna sida kan jag släppa det och koncentrera mig på att göra det andra bra i livet. Åh villken bra dag och villken lättnad. Tack kära Kenneth för att du hjälpt mig så mycket.

Tisdag den 18\5

Igår var en riktig bajsdag. Har gått upp i vikt efter helgens 4 dagars överätande och missande av träning och jag kände mig deppig som bara tusan. Satt i soffan och talade med min sambo Jörgen och han var som vanligt fantstiskt och gav mig kramar och sa att jag var vacker och att jag var jätte duktig. -Bara för att du fyllt magen så betyder det inte att du gått upp  2 kg Thérèse. Kände mig dock deppig och sa att jag inte förstod varför jag inte kommit iväg och tränat när jag mådde så bra av det osv. Visst vi hade varit på landet, men man kan göra massor utan att ha ett gym och jag kunde ha gått ut och joggat, gjort sit ups osv. Varför hade jag käkat så mycket osv… tankarna snurrade runt… Men så bytte min försynte Jörgen stil och sa åt mig att det bara var jag som kunde bestämma över mitt liv och bara jag som kunde ta mig i kragen och att det faktiskt var dax att göra det. Den tog… och jag visste att han hade rätt.

Satte mig på kvällen ensam och mediterade och frågade vad det var som gjorde att jag inte kom iväg när jag visste att jag måde så bra av det och att det faktiskt var det jag ville. Svaret var mitt ego och latheten som tagit överhanden igen. Helt plöstligt kände jag mig stark och att det faktiskt var jag som var den som bestämde och inte mina känslor. Imorgon bitt skulle jag springa… Jag hade fått massa positiva puschande meddelanden på Facebook och jag visste att alla ville mig så väl och att jag hade folk runt mig som ville att jag skulle lyckas. Jag hade ett val och imorgon skulle bli en bra dag.

Måndag morgon: Idag lämnade jag tjejerna i skolan och kutade vidare mot IMY. Kom dit vad jag trodde var 5 minuter kvar, men visade sig vara 25min sent. Kommer man för sent är dörren låst och nästa insläpp är vid lunch.

Hm… Tänkte för mig själv. -Therese du har nu två val. Antingen bli förbannad och bajsa bort dagen eller tänka att det nog var rätt dag att bli utelåst. Solen strålar ner från klarblå himmel och nu får du tid att ringa lite vänner och njuta av livet. Inte så svårt val…

Nu har jag dessutom kommit på att jag nog hinner hem och hämta badkläderna och simma en sväng… Coolt! Kramar till er alla och hoppas era liv behandlar er väl. Yoga och simma idag alltså.

Jag är så himla lycklig!

Idag har jag uppnått mitt stora mål som var att klara jogga hela vägen min gamla runda.

Gamla Stan, Norrmälarstrand, Västerbron & Södermälarstrand tillbaka igen.

Min bästa tid från förr var 29 minuter men idag kunde jag inte varit lyckligare för mina 44 minuter. Jag var slut och dubbelvikt men så glad, nöjd, lycklig över att jag hade gjort det.

Nu är det bara jobba vidare på tiden. Men idag somnar jag lycklig.

Dessutom kramade mina äldsta tjejer om mig hårt och sa att jag var den bästa mamman i hela världen. Vem kan önska sig något mer än det?

Åh så gott det värmer… Godnatt!

Idag så begav jag och Mollie oss iväg till MiniSATS igen. Denna gång testade jag en annan teori och matade henne propptjock innan jag lämnade in henne. Jag han dock bara med en halvtimme innan de åter igen ville att jag skulle komma och ta henne. -Hon är trött och behöver nog sova sa de… men va fan..!! Ja ja, jag gick irriterat runt varv på var i anläggningen och det tog säkert 20 minuter att få henne att somna. Om ni minns från förra veckan så räknades ju tiden ner så sedan blev det till att trycka på igen. Vävde in lite av Lennarts övningar i passet för att få även dem gjorda. I duschen så insåg jag att det nog är så här det kommer se ut framöver. Det kommer aldrig bli några mera 90 minuters pass för mig, och jag gick och bad personalen om ursäkt för att jag blivit så stressad. – De flesta mammor tränar bara 30 minuter när barnen är så små som din tjej sa de och jag skall nu sätta fokus på det. Får helt enkelt gå 4 dagar istället för 2 och dela upp passen i mindre delar. Kondition får jag köra hemma så det är bara att acceptera. Blir ingen mera efterförbränning för mig, men det är okej. Jag är mamma och det är viktigt att jag även sköter det jobbet.

Har haft stor ågren för att min hemsida där man hyr ut eller kan hyra lägenheter och hus aldrig blir klar. (Bonzo Living), så idag skall jag sätta mig ner och skriva klart de texter som saknar och skicka in de sista papperna till SEB så att jag kan släppa en puck. När den väl är ute och klar kan jag andas ut och gå mot nästa mål som är att få dit folk som vill hyra ut sina lägenheter. Vore jätte kul om du är en av dem. Maila mig i så fall på therese.bergquist@gmail.com kostar inget att lägga upp den och du väljer själv om du vill acceptera de gäster som lägger förfrågningar + sätter priset helt själv. Jag önskar dig stort lycka till….

Mårten – Jag ser fram emot joggingrundan imorgon. Vi ses kl. 5:30 som i gamla tider…

Ha det gott och njut av det vackra vädret!!!

Åh, jag är så glad att jag fick vara med på ett hörn av den riktiga campveckan uppe i Rättvik. Villken glädje och atmosfär det var. Ett fantastiskt Hotell med jätte trevlig personal…. När jag och Benno kom fram på fredag eftermiddag så var hotellet helt fullt förutom ett dubbelrum som vi fick dela. Det gick jätte bra trots att jag trodde Benno skulle snarka och hålla mig vaken så gjorde han inte det och vi sov båda som klubbade sälar. På lördagen så fick vi i alla fall varsitt rum och fick avnjuta lite privat liv också mellan alla turer.

07:00 var det fukost och sedan någon timme senar bar det av mot slalombacken där vi körde upp och ner i den högsta fart var och en förmådde i en timme. Det brände på i benen som det skall och varje gång så blev det ytterligare lite jobbigare att ta sig upp. Jag klarade 6 gånger till toppen och ner igen. Precis när man kom allra längst upp var känslan enorm. Det var en stålande vacker dag och man såg hela vägen till Leksand och de andra städerna runt omkring Siljan. Solen fick vattnet att glittra vackert blått mellan alla gröna skogar och det var så värt att ta sig upp till toppen. När timmen var slut och alla 50-60 personer marcherade tillbaka till Hotell Ledarshöjden för att fortsätta med magövningar och stretching tror jag att vi kände på precis samma sätt. Vi hade gjort det! Vi klarade även detta!

Så vart det lunch och jag blev sedan nerkörd till Rättviks marknad och upptagen på senen där jag fick berätta om allt som hänt mig de senaste månaderna. Benno och Anita var också med och blev intervjuvade tillsammans med Sedric och Martin. Tillbaka till hotellet och föreläsning med Martin där han sammansfattade vad alla pratat om under veckan och berättade inspirerande historier ur sin egen karriär som brottare. Än en gång fick jag och Benno komma fram och nu visades även bilden från tv före och efter de 16,5 kg och alla cm skillnad.  Det ställdes några frågor till oss om hur man övervinner fallgropar osv. -Det bästa råd jag kan ge är att inse att de kommer dåliga dagar och fallgropar och att det inte är detta som är problemet, utan att man accepterar att man inte är perfekt och går vidare mot mål. Var dag man göra något bra för sig själv är en dag närmare målet helt enkelt.

Vi fick visualisera vart vi ville var om 5 år och hur vi skulle ta oss dit + sätta upp mål för att ta oss dit. Det handlade inte bara om träning och hälsa utan även om jobb, familj, relationer osv. Mycket bra för mig för jag har inte satt upp mål sedan Landslagstiden i Softball och det var länge sedan. Efter detta var det mellis och Yoga pass. Jag fick dock följa med Lelle – Lennart Gerardin, rektor på kiropraktor högskolan (har hand om deltagarna i bl.a. Let’s Dance, Biggest Loser och många flera TV produktioner) som gick igenom min kropp helt och hållet. Kollade igenom kotpelare och magmuskler osv. Fick sedan ett special tränings schema för att få höften att sluta rotera, stärka upp ryggen och få magens inre små magmuskler att bli lite starkare. Mycket microövningar alltså… Detta gjorde mig vekligen jätt glad för jag kan nu slippa få tillbaka mina ryggproblem som jag dragit på i säkert 20 år. Lennart är fantastiskt kunnig och så jävla rolig att man skrattar hela tiden när man är tillsammans med honom. Villken fantastisk människa…

Slutligen efter lite piffing vart det dax för avslutningsbaluns med diplom utdelning, härliga kort ifrån veckans all slit och massor av roliga historier som hänt. Vi skrattade gott medan vi åt en fantastisk 3 rätter middag som endast innehöll 580 kcal per portion. Allt var mycket välkomponerat och vackert upplagt. Görgen som är restaurang chef och kock hade tillsamman med Josefin Josefsson (Svenska Hälsocampens dietist) komponerat denna middag till oss för att visa att man kan äta lyxigt och jätte gott utan att det för den skull är massor av kalorier i maten. Hela rehabteamet och alla coacher gick upp och önskade oss stort lycka till med fortsättningen av Svenska Hälsocampen som nu fortsätter hela livet. Kan inte annat säga än att alla som var där uppe var handplockade för att deras livsglädje och inspiration smittade av sig och lyfta var man och kvinna som deltog till sitt bästa jag och prestationer de aldrig anat att de hade inom sig. Villka männsikor, måste säga att det hade verkligen Martin gjort bra. Alla som var där var helt fantastiska, glada, omtänksamma och ville oss så väl.

Avslutade söndagen med en 3 timmars hike i Rättviks nejder med en skit kul guide, som visade sig känna min trav släkt rätt väl.  För er som tycker det är kul med trav så vet ni säkert vem min kusin Örjan Kihlström är och guide Pär visste även vem min moster Sonia och morbror Ivar var + kände igen många av de häsar som jag minns att mamma talat om när jag var ung. Lustigt hur liten världen är. Det var mycket upp och ner och pulsen kom upp och svetten rann medan vi kämpade på frammåt. 

Vad minns jag då mest av deltagarna: Det var en salig blandning av männsikor, tjejer killar, kvinnor och män. En del ville bara få bättre kondion och styrka, en del ville göra samma resa som jag… Bli av med överflödigt fett och komma i form för att få förbättrad livskvalitet, några ville lägga på sig vikt för att de var för smala. Några var mycket unga och några var äldre… Detta var det roligaste tycker jag… Blandningen var enorm. Nu förstod jag äntligen var Martin menade med att Svenska Hälsocampen inte bara är för folk som gillar att träna utan att de lär folk gilla att träna och ta hand om sig själva för att få ett rikare liv… Äntligen förstod jag det och kunde se det med egna ögon. Det var för alla.

Ville även tacka alla ni som kom fram och peppade även mig genom att säga att ni följt min resa via bloggen och en del även i TV rutan. Jag känner mig inte som någon speciell människa för att jag varit i TV, utan istället mera vanlig är ni kan tro, och att få höra när ni kom fram och talade om att jag inspirerat er var nog det som jag kommer ta med mig djupt inne i hjärtat på resten av min resa. Detta är vad jag drömmer om att jobba med och kan jag inspirera er så kan jag inspirera andra i framtiden och det är nu mitt mål… Hitta ett jobb där jag får göra det resten av livet! Jag vet att det är min livsuppgift och därför vet jag också att det kommer bli så…. Trodde nästan ingen läste min blogg och fick här veta att de flesta faktiskt gjort det och det var fantastiskt. Det är ju inte så ofta någon som kommenterar så detta kom som en total överraskning för mig. Stort tack alltså!

Jag åkte hem lycklig med min före och efterbild på näthinnan. Tänk var jag faktistk åstakommit. På bara några månader hade jag gått från en totalt uträknad soffpotatis som var otroligt olycklig till en stark och lycklig mamma som nu kommer kunnan leva ett helt liv. Jag känner nu för första gången att jag faktiskt åstakommit något jätte stort och det värmer mitt hjärta enormt.

Mårten Silverkälla – Du är den som spenderat mest tid på att försöka få mig i form under dessa veckor och det är jag dig evigt tacksam för. Du är redan en härlig coach och jag tackar dig för allt stöd du gett mig, alla uppmuntrande ord och all tro på mig själv. TACK!!!